måndag 15 mars 2010

Dayton, Mitchell och Clinton hotar Israel om de inte lyder Obama. Abbas hotas aldrig. Fatahs nya konstitution.

Keith Dayton

Den amerikanske generalen som Bush och Obama har satt att bygga upp en palestinsk armé, vars huvuduppgift är att vara klar att anfalla judarna om 2 år om de inte lyder USA. Han har gett Israel två år att lyda Obama, annars anfaller hans arme Israel:
last Friday, Yediot Aharonot reported that at a recent lecture in Washington, US Lt.-Gen. Keith Dayton, who is responsible for training Palestinian military forces in Jordan, indicated that if Israel does not surrender Judea and Samaria within two years, the Palestinian forces he and his fellow American officers are now training at a cost of more than $300 million could begin killing Israelis.
Jag kan inte få ur huvudet jämförelsen med hur England surt lämnade mandatet Palestina men lämnade efter sig bl.a. Glubb Pascha för att leda Jordaniens armé mot judarna, och attackera bl.a. Jerusalem.

George Mitchell

hotade Israel med indragna lånegarantier om inte Israel lyder, i januari. Han lovade Abbas nu att han skulle se till att inte judarna byggde i sin huvudstad. Om anledningen får vi inget veta eftersom inget säger att de inte får göra det. Hans hjärta är fortfarande med sin libanesiska familj, som du ser i första länken i stycket.

Hillary Clinton

har nyligen skrikit sej hes i telefon till Netanyahu. Hoppas hesheten varar. Hon hotar med att se till att Israel inte kan försvara sig mot Iran om hon inte får som hon vill.

Ingen

hotar Abbas med någonting, vad han än gör. Obama och underhuggare har inga som helst kommentarer till deras nya Stadgar, och Barry Rubin har gjort en analys av vad den säger:
Lördag 30 januari, 2010

Scoop: Fatahs nya stadga visar varför fred inte kommer att ske

[Se även uppdateringen av denna artikel här Av Barry Rubin Många verkar tro att Israel-Palestina eller arabisk-israeliska konflikten eller "fredsprocessen" är världens viktigaste fråga. Så vem skall avgöra om det blir löst eller inte? Nej, inte president Barak Obama, nej, inte Israels premiärminister, nej, inte den palestinska myndigheten (PA) President Mahmoud Abbas eller premiärminister Salam Fayyad. Detta val är i händerna på al-Fatah, som kontrollerar PA och regerar på Västbanken. Endast om och när Fatah beslutar att man vill ha en tvåstatslösning och ett verkligt slut på konflikten som bygger på kompromiss kommer det att vara möjligt. Så det faktum att Fatah har utfärdat en ny stadga verkar vara en fråga av stor betydelse. Ändå har hittills ingen märkt att en sådan stadga framkom i augusti 2009 vid Fatahs allmänna kongress. Dokumentet har översatts av den amerikanska regeringen och har precis läckts ut av Secrecy News. Du läser nu den första analysen av denna stadga. Secrecy News kommentarer: "Dokumentet är inte särskilt försonande i ton eller innehåll. Det är en uppmaning till revolution, konfrontation med fienden, och befrielse av Palestina, fri och arabisk." Men nyhetsbrevet fortsätter: "Men den kanske viktigaste är det som inte sägs i dokumentet. Den ursprungliga Fatah Charter (eller konstitution) från 1960-talet anammade "den globala kampen mot sionismen", förnekade judiska historiska eller religiösa band till landet, och krävde att "utrota den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen." Inget av detta språk har överförts till den nya stadgan, som lyckas emd konststycket att överhuvutaget inte nämna Israel, sionism eller judar alls. " Nu här är en viktig läxa för dig. När en radikal grupp porträtteras som "måttlig" baserat på några enstaka ståndpunkter den anses har vidtagit eller något uttalande, finns det alltid en hake någonstans. Här är tips i detta fall, en enda mening i den nya stadgan: "Denna inre stadga har antagits inom ramen för bestämmelserna den ursprungliga stadgan." Med andra ord, varje detalj i den ursprungliga stadgan är fortfarande giltig, ingenting skall upphöra att gälla, inga fel medges, ingen väsentlig kursändring accepteras. Naturligtvis har Fatah förändrats mycket från 1960-talet. Det är mindre inriktade på våld (men det betyder inte att man har avstått från terrorism nödvändigtvis), mindre explicit militanta i sina krav, mer villiga att samordna med Israel. Varken äkta måtta eller kvarvarande oförsonlighet bör överdrivas. Om praktiska dag till dag-frågor kan Israel samarbeta med Fatah och måste se till att Hamas inte störtar dem. Nuvarande Fatah-ledare förstår väl att en återgång till omfattande våld är mot deras intressen. Men ett övergripande fredsavtal? Kommer inte att hända. Trots alla erbjudanden av en möjlighet att bli ett parlamentariskt politiskt parti, en rörelse tydligt dedikerad till fredlig politik och en diplomatisk lösning, trots massiva västerländska ekonomiska subventioner och ofta uttryck för stöd för en palestinsk stat från president Barack Obama, har Fatah valt att förbli en revolutionär organisation. Det finns nämligen inga ord som används mer i denna stadga än "revolutionär". "Låt oss träna oss att ha tålamod och kunna hantera kriser, bära katastrofer, offra våra själar, blod, tid och ansträngningar, säger stadgan. "Alla dessa är det vapen för revolutionärer. "Ni måste veta att beslutsamhet, tålamod, tystnadsplikt, sekretess ansluter sig till de principer och mål för revolutionen, bevarar oss från stapplande och förkortar vägen till frigörelse. "Gå fram till revolutionen. Leve Palestina, fri och arabisk!" Samtidigtäar dock fortfarande Fatah icke-ideologisk. Det ser sig själv som en bred nationalistisk rörelse, precis som när Yasser Arafat grundade det för mer än femtio år sedan. Trots utmaningarna från Hamas, nämns ordet "muslim" eller "islamisk" ingenstans i stadgan. I struktur är dock Fatah fortfarande en revolutionär organisation. Medlemskap är hemligt, beslutsfattandet är förmodligen grundat på det marxistiska begreppet "demokratisk centralism," den maoistiska frasen "kritik och självkritik" rekommenderas, och den organisatoriska strukturen bygger på celler. Ändå, medan Fatah låter som något kommunistparti eller hårt disciplinerad revolutionär underjordisk rörelse, är verkligheten helt annorlunda. Arafat angav en institutionell kultur som alltid har varit något anarkistisk. Cadrerna är odisciplinerade och kommandostrukturen är allt annat än organiserad. När Hamas iscensatte en kupp på Gazaremsan kollapsade Fatah helt enkelt och satte inte upp mycket av en kamp. Lokala chefer råder; cadrer göra i stort sett vad de vill, ingen disciplin och korruptionen är utbredd. Och så är det ett slags skämt att läsa i artikel 95 att medlemmarna är ålagda att vara "entusiastiska i sina uppgifter och inte spara några ansträngningar för att uppnå rörelsens mål och principer, utöva ihärdiga ansträngningar för att öka samverkan med massorna och vinna deras respekt och förtroende. " Vad som är spännande är dock att det finns en detaljerad diskussion om överträdelser av Fatahs regler och straff för detta. Klart, om ledamöterna gör något som ledarna inte tycker om kommer de att möta stränga straff. Därför är det betydelsefullt att ingen Fatahmedlem någonsin har disciplinerats för att begå terrordåd mot israeliska civila eller för att göra de mest extrema uttalanden. Det är faktiskt inte ens klart att Fatah har vilja eller förmåga att straffa medlemmar som samarbeta med Hamas mot sina egna ledare. Men den mest fascinerande aspekten av allt är definitionen av rörelsens struktur. Överväldigande makt ligger i händerna på en centralkommitté med 23 ledamöter, inklusive kontroll av Fatahs militära styrkor. Som jag har visat tidigare, att centralkommittén valdes vid samma kongress som formulerat denna nya stadga är ganska radikalt. Det är få som är redo för verklig fred med Israel. När det gäller att fatta något stort beslut är Abbas och Fayyad bara galjonsfigurer. Under centralkommittén är en Revolutionär Kommittee om 80 ledamöter och, som nästa nivå, ett 350-medlems Allmänna Rådet. Centralkommittén väljer en ganska stor del av båda grupperna. Ja, det väljer även Fatah-medlemmar till Palestinska nationalrådet (PLO: s lagstiftare), PLO: s verkställande utskott, som behärskar PLO, Palestinska lagstiftande rådet (PA: s lagstiftande), och den Palestinska Myndigheten. Vad detta betyder är att Abbas och Fayyad inte kontrollerar den palestinska myndigheten, inte heller kan de sluta fred eller ens föra allvarliga ge-och-ta- förhandlingar. Centralkommittén är verkligen i kontroll och centralkommittén är överväldigande hårdför - minst 16 - ungefär tre fjärdedelar - av de 23 är på det sättet. De hoppas fortfarande att ta över Israel och därmed emot att låta de palestinska flyktingarna bo i i ett framtida Palestina. Likaså är de inte redo att förklara att en tvåstatslösning är slutet på konflikten. De flesta av de hårdföra är anhängare av Abbas. Men den främsta anledningen till att de backakr upp honom är deras övertygelse att Abbas är svag både i karaktär och i politiska bas. De vill att han ska vara ledare, eftersom de vet att han inte hotar deras makt. Liksom det berömda utbytet mellan Senator Lloyd Bentsen och vice ordförande Dan Quayle kan de säga: "Jag kände Yasser Arafat. Jag jobbade med Yasser Arafat. Och ordförande Abbas, du är ingen Yasser Arafat." Han kommer inte, han kan inte göra något de inte gillar. Och en av de saker Abbas har gjort för att blidka dem har varit att göra Muhammad Ghaneim, kanske den mest hårdföra bland alla utskottsledamöter, till hans rekommenderade efterträdare. Dessa 23 Kommittéledamöter är i kontroll över palestiniernas öde (med undantag för Hamas stora roll därom) och fredsprocessen. På grund av deras radikalism, kommer ingen fred eller palestinsk stat att bli till under många år. Att ta reda på mer om vilka de är och varför det är så, gå hit och hit och speciellt hit. Varför inte fler människor studerar detaljerna i palestinsk politik? Av samma skäl som de inte vill titta närmare på hur korvar görs. Det är för obehagligt. Efter detta kan man aldrig mala på lika naivt och tro att fred är inom räckhåll. PS: Efter min artikel om den nya Fatahstadgan, skickade jag en JTA berättelse om hur den nya stadgan är mycket måttlig, eftersom det "släpper" uppmaning till Israels förstörelse, etc. Som jag påpekade, säger stadgan att den gamla stadgan fortfarande är i kraft och ingenting i den nya motsäger det. Så ingenting har förändrats i verkligheten. Det är otroligt hur lätt det är för olika radikala arabiska och islamistiska grupper att lura västerländska journalister. Det hjälper alltid att läsa ett dokument innan man beskriver det som ett genombrott för återhållsamhet.
Andra har skrivit om dessa nya Stedgar, som link . Obama och hans gäng vet helt påtagligt inte ett dyft om detta. Ingen har heller hotat Abbas om han inte omedelbart stoppar all hatpropaganda mot judar/Israel, ett av de mest väsentliga kraven från Israel förstås, eftersom detta officiellt spridda hat gör att det inte blir någon verklig fred under nästa generation heller. Det är första steget in på Vägplanen, som Abbas skrivit under:
At the outset of Phase I: * Palestinian leadership issues unequivocal statement reiterating Israel's right to exist in peace and security and calling for an immediate and unconditional ceasefire to end armed activity and all acts of violence against Israelis anywhere. All official Palestinian institutions end incitement against Israel. * Israeli leadership issues unequivocal statement affirming its commitments to the two-state vision of an independent, viable, sovereign Palestinian state living in peace and security alongside Israel, as expressed by President Bush, and calling for an immediate end to violence against Palestinian everywhere. All official Israeli institutions end incitement against Palestinians.

Obama

Sitter på sin tron och funderar allt djupare, speciellt eftersom Kejsar Obama inga pengar har för att köpa nya fina kläder alls. Inte för att han märker att de gamla är så väldigt tunnslitna. Hans andreman som lovade Israel dyrt och heligt att inget stod emellan dem, fortsatte med att försöka förklara varför Obama inte gjort ett skvatt om kärnvapenhotet från på mer än ett år, och sen visade Bidén exakt hur nära de stod genom att bråka om några hus som skulle byggas om några år.......... Tala om Kejsarens Nya Kläder! Där är nu starka fördömanden från USA emot Obamagängets uppförande gentemot den enda de kan lita på i Mellanöstern, Israel.
“We are shocked and stunned at the Administration's tone and public dressing down of Israel on the issue of future building in Jerusalem. We cannot remember an instance when such harsh language was directed at a friend and ally of the United States. One can only wonder how far the U.S. is prepared to go in distancing itself from Israel in order to placate the Palestinians in the hope they see it is in their interest to return to the negotiating table.”
. SvD195 | . ...

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar

Tack för kommentar - jag godkänner när jag har läst den! Om den är värd att godkännas :)