Så vad tycker Obama om judar?

http://frontpagemag.com/2011/09/12/are-president-obama%E2%80%99s-actions-hostile-to-jews-and-israel/
Är president Obama fientligt inställd till judar och Israel? Låt oss titta på bevisen.
Förra veckan talade Obama-administrationen inför 10-årsminnet av terroristattackerna den 9/11, där de nämnde de som drabbats av terrorism "vare sig i New York eller Nairobi, Bali eller Belfast, Mumbai och Manila, eller Lahore eller London." Tel Aviv lyste med sin frånvaro och även Jerusalem eller Sderot, som har drabbats av terrorister, inte en gång utan många gånger.
Som enda exempel kan denna underlåtenhet vara en tillfällighet. Faktum är dock att denna notoriska glömska att nämna Israel passar in i ett mönster. När han försökte bli president nämnde dåvarande senator Obama i hans juli 2008-tal i Berlin behovet av att "demontera [terroristernas] nätverk som har slagit till i Madrid och Amman, i London och Bali, i Washington och New York." Återigen, inget Israel.
Det verkar svårt att tro att dessa brister kan vara något annat än avsiktliga. Trots allt har Israel varit ett primärt mål för terrorister under det senaste decenniet. Nästan 2000 israeler har mördats av terrorister under denna period och över 10.000 skadade eller vanställda. Per capita har långt fler israeler mördats av terrorister än amerikaner mördades vid 9 / 11.
Obama utelämnar också Israel i andra sammanhang. Så när Haiti drabbades av en förödande jordbävning i januari 2010, var Israels hjälpinsatser exceptionella och matchades endast av de från USA, och valdes ut för beröm av den förre president Clinton. Men när Obama lovordade dessa hjälpinsatser, utelämnade han varje omnämnande av Israel och sade bara att "hjälpen fortsätter att flöda in, inte bara från USA utan från Brasilien, Mexiko, Kanada, Frankrike, Colombia och Dominikanska republiken, bland annat ."
Även om Obama har mer eller mindre konsekvent misslyckats med att hålla till svars eller bestraffa PA för uppvigling till våld mot Israel, har han eftertryckligt och repetitivt attackerat judiska bostadsprojekt i östra Jerusalem som ett hinder för freden. Hans administration har använt begreppen "fördöma", en "förolämpning" när han uttrycker missnöje med Israel i denna fråga, något han aldrig använt om andra allierade.
Att Obama skyller Israel, inte palestinierna, för avsaknad av fred är uppenbart. I en intervju januari 2010, trots att Israel principiellt godtagit en palestinsk stat, beredd att förhandla och inleda en helt ny 10-månaders frysning av det judiska byggandet i Judéen och Samarien, sade Obama att Israel inte hade gjort några "djärva gester."
I ett möte mars 2011 med judiska ledare hävdade Obama att "Israels [palestinska] partner är uppriktig i sin vilja att ha en fredlig lösning", och uppmanar samtidigt sina judiska samtalspartner att "tala med dina israeliska vänner och släktingar och sök era själar för att avgöra hur allvarligt ni verkligen vill ha fred ... israelerna tror att fredsprocessen är överskattad. "
Notera också kontrasten mellan hans helgmeddelanden till judar och muslimer.
I hans Rosh Hashanahbudskap förra året hänvisade Obama bara en gång till "judar", inte en gång till "judendomen", men främjade en palestinsk stat, och nämnde aldrig de utomordentliga insatserna av judar för USA.
Däremot - i hans ramadanmeddelande augusti 2010 tog Obama upp "muslimer" sex gånger och "islam" två gånger, att "amerikanska muslimer har gjort utomordentliga insatser för vårt land", och prisade "islams roll genom att driva rättvisa, framsteg, tolerans och värdighet för alla människor ... en tro känd för stor mångfald och jämställdhet mellan raserna." Här hänvisade Obama alls inte till vad muslimer måste göra för att uppnå fred med Israel.
Det finns många andra indikatorer på Obamas obehag kring judiska frågor. När Obama i maj 2010 undertecknade  Daniel Pearl Press Freedom Act, nämnde han inte att Daniel Pearl, Wall Street Journals reporter, halshöggs av islamistiska terrorister eftersom han var en jude och att han var tvungen att ange i den inspelade videon av hans ohyggliga mord att han var en amerikansk jude. Istället hänvisade Obama bara till Pearls "förlust".
Och låt oss inte glömma Obamas Kairotal juni 2009, där han jämförde förhållanden för palestinierna under israeliskt styre med judar under nazisterna och svarta under apartheid. Inte heller hans FN-tal september 2009, där Obama kopplade "ett orubbligt engagemang för Israel" med Israels uppfyllande av "palestiniernas legitima anspråk och rättigheter."
Dessa händelser, några viktiga, några mindre, har antagit ett oroväckande mönster. De föreslår att president Obama har en avsmak eller till och med fientlighet mot judar och Israel. Men ska vi vara förvånade? Han tillbringade tjugo år med att absorbera anti-israeliska predikningar från pastor Jeremiah Wright, som Obama har kallat en "stor man", hans "vän" och "mentor".......